Kungens mössa och mina två

Häromdagen diskuterade P4 Morgon den stora snackisen "kungens pälsmössa", som visade sig vara tillverkad i Örnsköldsvik. Programledarna konstaterade att kungen hade en möss-kompis på redaktionen ... Moi!

Ljus rävpäls från Ingeborg.

Ursprunget till min mössa har jag dålig koll på, men den är mig väldigt kär, eftersom jag har ärvt den gigantiska kreationen i fjällrävpäls (eller är det silverräv?) av min farmor Ingeborg som nu kvittrar i himlen. Hon hade den alltid på vintrarna när hon skulle vara extra tjusig. Den satt annars på en sån där hattstock i plast för att hålla formen.

För någon dag sen bar jag min andra vintermössa, en kosackinspirerad historia i svart fuskpäls, men P4 Morgon-redaktionen hävdade fortfarande - om inte ännu starkare - att jag och kungen delar möss-smak. Nåja. Det bjuder jag på. Lika höljt i dunkel är ursprunget till kosackmössan som rävmössan. Och den är mig lika kär, eftersom jag ärvt den av min mamma, som var skitsnygg i den på vintrarna under 1970-talet.

Svart fuskpäls från mamma.

Två fina kvinnor. Två störtsköna och varma mössor. Klart jag är glad och stolt bärare av kungens kompisar. De åker på när det är fler än fem minusgrader. I skogen eller på krogen.

Nu är det dags för dagens stund. På med mössan, det är kallt ute!