Tack skogen, parken, trädgården ...

Och så var det sista dagen på detta stunder-i-skogen-år.

Vill bara till slut dela med mig av de fantastiska ögonblick jag upplevde igår. Jag återvände till parken vid skolan, där jag vandrade runt för ett knappt år sen.

Här hade små fötter vandrat, sist jag var här. Då syntes de tydligt, inte nu.

Solen sken och det kom enstaka kalla vindpustar genom min kappa. Trots det, kändes det ändå varmt i själen. Färgglada spadar och hinkar låg kringströdda vid träden. En låtsasgrillplats, till synes snabbt ihopbyggd av diverse stenar, var fylld av allehanda ingredienser.

Jag gick bort till kullen jag åkte kana på förra gången. Den kändes inte lika brant nu. Och det gick inte att glida ner på stjärten längs slänten. Men isen avslöjade att barnen hade rutschat ned på samma ställe som mig ett antal gånger även i vinter.

Inte läge att försöka sätta sig och slinka ner för den här ...

När jag gick tillbaka hemåt var jag tvungen att ta en bild på alla flarn som låg på marken under en del granar i skolparken. Flarn - eller kanske mer fjäll - från kottar. De täckte marken under vissa träd, men inte alla.

Jag undrar fortfarande varför.

Varför alla kottflarn?

Efter detta år är min ärliga uppmaning till alla: Ut i skogen med er! Varje liten stund gör gott för både kropp och själ, om det så bara är någon minut.

Vad mitt nästa projekt blir, avslöjas här, så snart jag bestämt mig.


Just ja, de sista stunderna blev så här:
må - 0 min
ti - 12 min park
on - 0 min
to - 30 min skog och park
fr - 2 min park
lö - 0 min
sö - 21 min park
= 1 h 5 min