Mysteriet med det eviga gungandet

Hittade en ny park i kväll. Träffade två gungor och två ensamma tallar.

Insåg att det var extremt längesen jag gungade. Är inte ens säker på att jag skulle få plats med rumpan i en sån där modell längre. Vad var det som var så skoj med att sitta i den där bilringen och åka fram och tillbaka? Jag gjorde ju det stup i kvarten i flera år. Gick till lekparken och gungade, klättrade, hoppade, ritade i sanden ...

Måste prova nästa gång, så jag minns. På riktigt.

Läget i botten igen

Igår var en skitdag. Jag bloggade inte ens.

• Vår tvättmaskin gick sönder.
• Min symaskin pajade igen, trots att jag totalrenoverade den i december. Vilket i sin tur innebar att jag inte kunde fixa det vi hade tänkt ge till brorsdottern på födelsedagen.
• Jag kom aldrig ut i skogen.
• Inget alster blev färdigt (betyder att jag har tre att redovisa nästa vecka).
• Jag var jättetrött hela dagen.
• Hittade inte mina finskor till kalaset.
• Vädret var blaskigt.
• Charlotte Kalla brakade igenom i tremilen.
• Tre kronor misslyckades i hockeyfinalen.
• Fyra av sju dagar med nollresultat den här veckan.

Typ så. Plus lite till, som är svårare att sätta fingret på.

I dag var inte mycket bättre. Matt, ingen energi i kroppen, huvudet tungt, sov dåligt, trött, smådeppig, ineffektiv, okreativ, osäker. Stopp, liksom. Det är tur att jag har världens finaste man.

Veckans resultat är närmast pinsamt, men jag måste ju redovisa:
må - 0 min (10 armhävningar)
ti - 7 min park
on - 0 min (5 armhävningar)
to - 0 min (7 armhävningar)
fr - 0 min (10 armhävningar)
lö - 1 h 18 min skog
= 1 h 25 min

Dock ett stort obs! att lördagens promenad i skogen var ljuvlig. Förstås.

Ljuvlig, som sagt. Måste bara se till att få uppleva det med den regelbundenhet jag hade tänkt från början ...

En stund på nätet tog mig ut

Någon länkar till en sajt på sin Facebook-sida. Jag klickar. Ögnar över sidan, ser en intressant länk. Jag klickar vidare. Hittar en ny länk, klickar ...

Nu har jag suttit i en timme och bara vandrat runt bland portaler för "permaculture" och annat naturrelaterat. Det tar aldrig slut! Det pågår projekt i skogar, parker, ängar och gårdar över hela världen. Inte helt sällan finns en kreativ del i de olika projekten jag läst om. Kolla till exempel in Alastair Heseltines installationer i Kanada. Så himla häftigt.

Och visst skulle en kunna stå ut med att må som en lycklig liten hobbit i det här huset? Eller i något av de här ...?

Kanske blir det till slut ett liv i skogen i stället för en stund. Vem vet vad framtiden har att erbjuda?

Dessa ständiga vykort

Varför blir det så ofta landskap eller naturvyer när en bara slumpmässigt sitter och ritar ur huvudet? Vi hade en hel dags inspirerande dramaturgiutbildning med Anton Berg på jobbet i dag och detta är vad jag hade i mitt block efteråt ...

Enda spåret av dagens innehåll är tåget. (Vi pratade om tågolyckan i Lerum 1987.)

Jo, jag gjorde "riktiga" anteckningar också på ett annat block. Lovar.

Men vart kommer de där klyschiga haven, bergen, träden och buskarna ifrån? Är det något som programmeras in vid födseln, eller? Jag fattar inte. Sätter jag pennan mot papperet på måfå, så blir det nio gånger av tio någon form av naturmotiv.

Den tionde gången blir det ett ansikte.

Vem bryr sig om bollarna i Kramfors?

Efter frukost igår - ungefär samtidigt som Lars Nelson åkte iväg på sin legendariska förstasträcka i herrarnas stafett i OS-spåret - var det dags även för mig att gå ut i vintervädret. Ut genom Hotell Kramms dörrar. Promenerade längs någon slags större bäck som jag inte hittar namnet på (den rinner ut i Kramforsviken) en stund.

Under de 25 minuter jag var ute såg jag bland annat följande:

Bollar i bäcken. Fyra stycken, varav du ser tre här ovan. Så ensamma och övergivna. Stackars bollarna! Och inte kunde jag rädda någon av dem, även om jag gärna hade förbarmat mig över både basketbollen och den färgglada leksaksvarianten.

Det låg en skola strax ovanför bäcken. Stackars barnen som blivit av med sina leksaker.

Med en boll är man nämligen aldrig ensam. (Vet av egen erfarenhet.)



Jag lovade ju att återkomma om bollarna ...

Stora planer tar trevande form

En idé om ett avslut på det här året - och ett väldigt konkret mål - har så smått börjat ta form: Jag funderar på att leta reda på ett ställe att ha en utställning på i början av januari 2015, i samband med att alla stunder i skogen ska summeras. Vad tror ni om det? Det känns lite lockande. Skönt med något som går att ta på och mäta, liksom.

Jag minns inte vem, men häromdagen ställde någon just frågan om jag tänkte ha en utställning. Och efteråt bet den tanken sig liksom fast. Vi får se hur det blir med det, men just nu känns det som något lustfyllt. Stigarna, bollarna (återkommer till dem i morgon), spåren, grenarna, djuren, ljuden ...

Blev också inspirerad när jag läste i DN om en utställning av konstnären Gabriel Orozco:

"Han berättar att han alltid har upplevt sig vara 'nära naturen'"

Där ligger en i lä, på många sätt ... Men han pratar också om bollar (återkommer som sagt till dem i morgon).

Nästa gång jag är i Stockholm blir det en tur till Moderna Museet ...

Det blir tyvärr inget alster redovisat den här veckan. Blir två stycken nästa vecka. 
Och så var det det där med veckans stunder:
må - 1 min park
ti - 7 min park
on - 43 min skog
to - 0 min (10 armhävningar)
fr - 2 min park
lö - 2 min park
sö - 25 min park
= 1 h 20 min

Promenad under singlet

Knarret under mina skor, det vassa svirret från skidstavar som sätts ner i snön. Jag lutar huvudet bakåt, tittar upp och ser snöflingor långsamt komma emot mig, som när ett rymdskepp på film åker framåt genom rymden. Jag älskar singlet. Det låter ingenting.

Bendjelloul, Stadling och den analoga charmen

Jag minns att jag såg ett avsnitt av Kobra i SVT för ett bra tag sen och att Malik Bendjelloul intervjuades om sin kärlek till det analoga. 

Tyvärr kan man inte se klippet längre, men läs mer om avsnittet på Kobras hemsida. Jag kan verkligen identifiera mig med lyckan som uppstår när man skapat något själv på analog väg. En målning, ett gratulationskort, en skiss, en virkad kulpåse, en lergubbe. Att ha åstadkommit ett digitalt verk ger inte på långa vägar samma tillfredsställelse. Kan dock inte riktigt förklara varför ... Kolla in den här underbara och helt analoga illustrationen av en berättelse om Bach som Malik gjort för Kobra, men den är bara tillgänglig fram till 11 januari, så skynda, skynda!

Klipp-och-klistra äger!

Förresten, det som triggade igång Bendjelloul-minnet och funderingen kring analogt/digitalt var att min goda vän Anna snart släpper ny skiva. Det ska nämligen komma en musikvideo till en av singlarna från hennes album ...

Blivande pappers-brownstones.

Till och med vindskivorna på taken är av papper.

... en animerad sådan. Med lergubbar, plastgräsmatta och husfasader av kontorspapper (se bilderna ovan). Och jag fick se lite av processen i helgen!

Det hände där på soffbordet. Under några timmar framför tv:n, med ett glas vin, ostmackor och fin lakritskonfekt. Känner mig hedrad över att ha fått vara med. Inspirerad.

Den första singeln - med en annan video - släpps för övrigt alldeles snart.

Veckans alster och nytt på gång

Det har kommit igång så smått, skapandet. Jag började skissa på lite grejer utifrån de bilder jag har tagit under mina stunder i skogen. Känns faktiskt som om det kan bli något bra så småningom. En slags linje (stig, haha!) börjar ta form i mitt huvud. Den ger mig också mersmak på skogstunderna.

Med allt mellan 5B och 7B i handen trivs jag bäst.

Tavlan jag pimpat är dessutom klar och ska nu sättas upp på lämplig vägg. Och jag spottade ur mig tre kulpåsar under tågresan hem i kväll.

Ursäkta oskärpan. Jag var lite för ivrig ...

Kan konstatera att tågresor passar utmärkt för den kreativa verksamheten i det lilla formatet, i mitt fall. Både skisserna och kulpåsarna tillkom under timmarna jag satt på SJ:s snabbtåg. Å andra sidan sätter tågsittandet käppar i hjulet för stunderna i skogen. Vi kanske kan säga att det går plus minus noll då ...

Men det har blivit för få och för korta stunder den här veckan, även om nolldagarna har kompenserats med armhävningar. Jag vill ha mer!

Veckans stunder:
må - 14 min park
ti - 10 min park
on - 7 min park
to - 0 min (20 armhävningar)
fr - 0 min (10 armhävningar)
lö - 7 min park
sö - 0 min (10 armhävningar)

Frihet är den nya given

Hon funderade och funderade och funderade ... Och, precis som professor Balthazar, kom hon på det! Lösningen på eländet.

Kravet på att summan av stunderna måste bli tre timmar försvinner från och med nu. Syftet med hela projektet är att förbättra min fysiska och mentala kondition, komma igång med skapandet och allmänt stimulera kreativiteten.

Jag börjar om. Tar nya tag. En stund i skogen varje dag. Men det är resultatet av stunderna som är i fokus, inte längden på dem. Däremot ska jag fortsätta redovisa vad som händer, vad jag gör, tipsa om sånt jag ser och hur det går. Lovar!

I kväll var jag till exempel ute i parken och hittade spår och stigar jag inte sett förut. Och ännu en ljuvlig kvällshimmel i mörkret.

 

Känner mig fri! Nu kan utvecklingen börja. Skapandet starta. Hej skogen!

Flow i sanden

Häromdagen tipsade min man om en kille han fått nys om som verkligen låter naturen stimulera kreativiteten. Andres Amador gör sandkonst. Fantastiska konstverk som bara existerar i någon eller några timmar, beroende på vilken tid på året eller dygnet de skapas och på vilken plats det sker. Att se och höra honom beskriva sin kreativa process och hur den uppfyller honom gav mig en kick. En vilja att nå till samma meditativa flow som Andres fick ny näring.

"Flow är av intresse eftersom det samvarierar med andra positiva fenomen. Man har t.ex. visat att människor producerar med hög kvalitet när de befinner sig i flow, men också att människor med mycket flowupplevelser uppfattar tillvaron som mer positiv och meningsfylld. Hur mycket flowupplevelser människor har i sin vardag, både på arbetet och på fritiden, är alltså något som kan ha betydelse även ur folkhälsoperspektiv."

Så skriver Kulturrådet bland annat om flow. Professor Fredrik Ullén, som ansvarar för den forskningen, har också uttalat sig i samma ämne på den här bloggen (som jag tror jag rekommenderat tidigare).

Det är dit jag vill nå. Till samma upplevelse som Andres får i mötet med sanden. Och det handlar inte om sandslott. Se och inspireras, du också.


Jag har för övrigt inte kommit fram till hur utmaningen ska modifieras än. Men processen pågår i huvudet och den tog - inte helt oväntat - rejäl fart under dagens stund i skogen. 

Nollresultat 2 och 3 - jag har misslyckats

Det kommer alltså inte att gå.

Igår var jag inte ute en enda minut i naturen. Däremot flängde jag fram och tillbaka i tre timmar för att hitta ett skrivbord till ateljén, vilket jag till slut också gjorde. På Fyndlagret för 295 kronor. Eftersom min man var bortrest kånkade jag skrivbordet in i bilen med lite hjälp från personalen, men ut ur bilen och upp i lägenheten alldeles själv. Tungt och jobbigt. Det räknade jag ändå som fysisk träning, alltså kompensation.

Idag samma resultat. Ingen stund i skogen, ingen kompensation. Dock annan nyttig och rolig aktivitet, men ...

Målade andra varvet på ateljéväggen idag! Det kommer att bli fint.

Två dagars nollresultat. Jag kommer inte att ha klarat den här veckan över gränsen, inte ens med de minuter jag har tillgodo. Inget färdigproducerat alster har jag att redovisa heller, men där kan jag ju åstadkomma två stycken nästa vecka ...

Jag måste tänka om. 

Utmaningen måste bli rimlig. Och framför allt ska den leda till mindre stress och mer kreativitet. Det ska ju vara ett lustfyllt projekt! Jag ska tänka igenom och återkomma med en ny giv. (Eller kanske bara acceptera att jag misslyckats, bita ihop och komma igen.)

De pinsamma siffrorna denna vecka:
må - 4 min park
ti - 12 min park
on - 0 min ... (25 armhävningar 16 situps)
to - 42 min park + skog
fr - 0 min ... (10 armhävningar 10 situps)
lö - 0 min ... (30 min kånkande av skrivbord)
sö - 0 min ...
= 58 minuter