Vad jag lärt mig av naturstunderna

När jag tittar igenom inläggen här på bloggen inser jag att det här projektet faktiskt har gett mig ett nytt sätt att se på tillvaron. En tacksamhet för och en ödmjukare inställning till naturen, dess innehåll och effekter.

Det är svårt att sätta fingret exakt på vad som gör det, men det finns få saker i världen som hjälper själen upp ur gyttjan så bra som en stund i skogen (eller annan natur). En minut med blicken på ett löv är värd så mycket mer än en hel timme framför en skärm.

Det har jag lärt mig.

Jag har också lärt mig mer konkreta saker, som namnet på fler fåglar än jag någonsin sett förut. Hade jag inte tillbringat så mycket tid i stugan i skogen i somras hade jag aldrig upptäckt tjusningen med att spana in fåglar. Och detaljerna i naturen! Dem har jag börjat uppskatta. Små saker jag inte tidigare hade lagt märke till. Myrstigar på en pinne, känslan av att trampa en egen stig, lingon som lyser upp tillvaron. Till exempel.

Stunderna i skogen kommer jag att fortsätta värna om. De ger mig inspiration, idéer och lugn i sinnet. Jag får hitta andra sätt att bli mer produktiv.

Året är snart över - summering

Ett år går fort. Projektet pågår fram till och med den 5 januari 2015, men jag känner ändå att det går att konstatera en hel del, så här en vecka innan. Syftet var alltså att komma ut mer i naturen, bli mer kreativ och produktiv, samt att förbättra min hälsa och kondition.

Reglerna var ganska hårda. Åtminstone i början:

• En stund i naturen varje dag, annars straffmotion. 
• Ett färdigt alster varje vecka, annars ackumuleras kravet från vecka till vecka.
• Tre timmar sammanlagt i naturen varje vecka.

De reviderades dock redan i februari och efter drygt nio månader var det inte många av dem jag följde längre.

Det här konstaterar jag nu:

• Jag har inte varit i skogen/naturen varje dag. Inte heller utfört straffmotionen.
• Jag har inte skapat ett färdigt konstnärligt verk varje vecka. Varje månad är en mer sannolik frekvens. Inte blivit mer produktiv, alltså.
• Min kreativitet har helt klart stimulerats. Många idéer har dykt upp och jag har påbörjat (men inte slutfört) flera alster.
• Min hälsa har blivit bättre. Jag har inte varit riktigt sjuk på hela året, bara förkyld i höstas. 
• Även min mentala hälsa har stärkts, vilket jag inte hade räknat med på ett så konkret sätt.
• Jag har inte löpande rapporterat om min hälsa och min kondition.

Slutsats: syftet att komma ut mer i naturen än vad jag tidigare gjort har uppnåtts. Det främjade inte produktiviteten, men kreativiteten och välmåendet.

Och den här veckans stundsumma:
må - 0 min
ti - 7 min park
on - 20 min trädgård
to - 22 min skog och park
fr - 0 min
lö - 14 min park
sö - 0 min
= 1 h 3 min

Teorin funkade i praktiken

Förra veckan var en av mina sämsta på hela året. På många sätt. Tur då att det finns skog att gå ut i för att lugna spända nerver, trösta ledsna själar och pigga upp trötta ögon. Kan intyga att det som jag rapporterade om Cissi Elwin Frenkel även stämde på mig.

Och så är jag skyldig er en rapport om stundernas längd de senaste veckorna:

v49
må - 17 min park
on - 7 min park
to - 10 min park
fr - 7 min park
lö - 1h 47 min skog och park
sö - 0 min

= 2 h 28 min

v50 

må -. 17 min park

ti - 6 min park

on - 7 min park

to - 0 min

fr - 0 min 

lö - 3 min park

sö- 59 min skog, park
= 1 h 32 min

v51 

må - 3 min park 

ti - 0 min

on - 0 min

to - 0 min
fr - 1 h 2 min skog, park, elljusspår
lö - 0 min
sö - 0 min
= 1 h 5 min

Söndagspromenad

I helgen tog jag mig i kragen. Hälsade på min favoritgran och fick beskåda en smärtsamt vacker skymningshimmel.

Naturen som motvikt till utbränd själ

Konstaterade häromdagen att väldigt många i min bekantskapskrets, eller strax utanför den, har drabbats av utbrändhet. Det påminde mig återigen om vikten av att stanna upp, lyssna på sin kropp och sitt sinne, ta in naturen.

Som av en händelse länkade en kompis nyligen till en gammal artikel om Cissi Elwin Frenkel i tidningen Må Bra. Hon var VD för Filminstitutet, blev utbränd och hade lång väg tillbaka. Men med hjälp av - till stor del - stunder i skog och natur fick hon till slut kraft att orka ta steg framåt.

Jag känner också så, när det snurrar fortare och fortare. När ögonen blir trötta av skärmen. När sinnet blir matt och överlastat av alla flöden jag följer och själv uppdaterar. Då finns den läkande kraften i att titta på ett löv, lyssna på ett sus, känna mjuk mossa, dra in doften av fuktig mark eller solvarma barr.

Så mycket har jag i alla fall lärt mig hittills.

En livgivande lunch

Jag hade, som sagt, litegrann gett upp. Kände mig trött, misslyckad och drabbad av novembermörkret. Så fick jag höra om att det skulle komma lite sol (!) och planerade in en promenad tillsammans med en kollega på lunchen för att få lite ljus och D-vitamin.

Kollegan kunde dock inte komma loss, så jag gick iväg själv. Köpte en wrap och en juice och letade efter någon slags natur i närheten av Radiohuset.

Det blev Gustaf Adolfsparken. En park jag aldrig satt min fot i, trots att jag går förbi där varje dag.

Barn lekte, en gubbe kämpade med sin rollator, solen letade sig fram mellan husfasader och stänkte svagt ljus på trädgrenarna. Jag gick långsamt och hamnade framför en kyrka. Inte heller den hade jag noterat tidigare: Gustaf Adolfskyrkan.

En sympatisk grej med kyrkor är att de ofta är öppna för allmänheten. Jag gick in.

Plötsligt blev jag helt lugn. En speciell tystnad omslöt mig. Jag satte mig i kyrkbänken, andades, åt min macka, gick runt, tittade på de fina färgglada fönstren och gick till slut ut igen. Det var som om min själ hade fått ny kraft. Utanför ansträngde sig fortfarande solen för att tränga fram till mig, så jag satte mig på en bänk och åt klart i det svaga solljuset. Tittade på de knotiga träden i parken och log.

Det var två veckor sen. Efter den dagen har jag mått bättre, även om det har varit upp och ner. Tack Gustaf Adolf-ställena!


Då gör det inte lika mycket att de senaste veckorna inte varit så mycket bättre än tidigare:

v47
må - 10 min park
ti - 2 min park
on - 0 min
to - 7 min park
fr - 2 min park
lö - 2 min park
sö - 2 min park
= 25 min park

v48
må - 7 min park
ti - 20 min park
on - 10 min park
to - 7 min park
fr - 5 min park
lö - 0 min
sö - 15 min park
= 1 h 4 min park

Dyker upp igen

Jamenhej! Det var ett tag sen.

Jag jobbar mest. Åker tåg, stirrar in i en skärm, går på möten, hänger på hotell. När jag är hemma fokuserar jag på att umgås med min man och vila.

Nu blir det mörkare och mörkare, så jag borde passa på för att få lite dagsljus, men icke.

Det blir inte mycket till skogstunder, faktiskt. Inte särskilt mycket skapande heller. Jag tänker inte stänga projektet än - året är inte slut - men det lutar åt att det blir lite av ett fiasko (hur många gånger har jag skrivit ungefär det här nu?).


De senaste veckorna har sett ut så här:
v44
må - 2 min park
ti - 15 min park
on - 30 min park
to - 15 min park
fr - 0 min
lö - 0 min
sö - 15 min kyrkogård
= 1 h 17 min

v45
må - 2 min park

ti - 0 min

on - 15 min park
to - 8 min park
fr - 2 min park
lö - 0 min
sö - 3 min park 

= 30 min

v46

må - 5 min park

ti - 10 min park
on - 2 min park
to - 10 min park
fr - 1 min park
lö - 0 min
sö - 0 min
= 28 min

Ingen munter läsning.

Inte mycket som går min väg nu

Trots min skogsvurm, verkar jag och växter inte funka så bra ihop. I alla fall inte i kruka. Fick en passionsfruktväxt av min kollega E, att ha i mitt rum i Radiohuset. Han hade odlat upp den alldeles själv. Jag blev jätteglad! Allt som kan få mitt kyffe till kontor att bli trivsammare välkomnas.

Först frodades den och växte ...

... men sen hände något. Oklart vad. Trots vatten gav den upp.

Någon hävdade att just passionsfruktväxten i princip är omöjlig att ha ihjäl. Tydligen är jag det lysande (?) undantaget.

Förkylda funderingar

Ungefär så här känner jag mig nu. Rinnig och grå. Jag är typ aldrig sjuk, men nu var det visst dags. Snuva och hosta, men ingen feber, som tur är. Dock halvdan sömn på nätterna, på grund av ovan nämnda symtom.

Inte mycket till stunder i skogen nu heller. Men de korta minuter jag går längs Karlavägen till Radiohuset noterar jag varje dag hur naturen beter sig. Och vi människor.

Upptäckte till exempel en anarkistisk liten avstickare från grusgången. Demokrati, lathetens effekt, pöbelvälde, majoritetsbeslut eller just anarki? Diskutera i smågrupper!

Ja, sen var det rapporteringen om stunderna ...:
v42
må - 7 min park
ti - 5 min park
on - 20 min park
to - 10 min park
fr - 8 min park
lö - 7 min park
sö - 0 min (8 armhävningar)
= 57 min park

v43
må - 2 min park
ti - 10 min park
on - 15 min park
to - 10 min
fr - 0 min
lö - 0 min
sö - 3 min park
= 40 min park

Mest park nu, alltså ...

Nu tänker vi framåt i stället

Då förra veckan var ett riktigt bottennapp - på många sätt - tänker jag att det bara kan gå uppåt nu. Jobbet i Stockholm har den effekten på mig, att jag inte tar mig ut i naturen. Det måste bli ändring på det. Både för min heder och min hälsa (mental och fysisk).

Håll tummarna!

De skamliga siffrorna från de två senaste veckorna.
v40
må - 0 min
ti - 3 min park
on - 17 min park
to - 7 min park
fr - 5 min park
lö - 5 min park
sö - 29 min skog, park, elljusspår
= 1 h 6 min

v41
må - 0 min
ti - 2 min park
on - 7 min park
to - 0 min
fr - 0 min
lö - 7 min park
sö - 6 min park
= 22 min ... All time low igen. Skammen fyller min kropp!

Obs! Jag var faktiskt ute och sprang igår, dock tyvärr inte i någon natur ...

Älska Antony Gormley

Idag visade tågfönstret ett höstigt landskap, vars färger dämpades av ett grådaskigt väder. Vackert. Igår var jag ute i spåret och slogs av samma sak. Naturen är så häftig. Ständigt i förändring, nya färgskalor, nya former växer fram. Doftar alltid olika, beroende på temperatur och väder. Igår var luften mättad av fukt och löv på marken. Förruttnelsen är i full gång och det luktar inte avfall, bara gott. Nästan så jag skulle vilja ha den buteljerad.

Nog om det. Jag lovade ju att dela med mig av min galleriupplevelse!

Så här:

En av mina stora idoler bland konstnärer är britten Antony Gormley (ja, han finns med i listan till höger). Fram till i slutet av september ställde han ut på Galleri Andersson/Sandström i Stockholm.

Efter att ha krånglat mig genom Röda bergen och fram till Hudiksvallsgatan, in på en gård, kunde jag öppna dörren och kliva in. In i den magiska Gormley-världen.

Jag får samma känsla i kroppen när jag ser Gormleys konst, som när jag hör Steve Reichs 60- och 70-talskompositioner. Det pirrar i magen, samtidigt som jag blir helt lugn. Lycklig. Jag vet inte varför. Kanske är det för att jag gillar kopplingen mellan matematik och konst, vad vet jag ...

 ... eller så har det med den andliga, filosofiska dimensionen i deras verk. De har något hypnotiskt över sig. Jag dras med.

Eller så kanske jag bara gillar att hitta ordning och reda i ett synbart kaos. Jag gick därifrån med ett leende på läpparna och ett lugn i sinnet. Full av inspiration.

Dystra siffror

Det här jobbet pulvriserar fullkomligt skogsplanerna. Tiden som skulle lagts på naturstunder går åt till att åka tåg. Som jag gör nu. Sitter i vagnen på 06.04-tåget (snarrrrk!) och skumpar fram och tillbaka. Och när jag inte åker tåg vill jag mest sova.

Här är de senaste veckornas summor. Ingen vacker syn:

v 37
må - 5 min park
ti - 10 min park
on - 25 min park
to - 7 min park
fr - 0 min (5 armhävningar)
lö - 1 h 33 min skog, elljusspår
sö - 5 min park
= 2 h 25 min

v38
må - 0 min (5 armhävningar)
ti - 5 min park
on - 2 min park
to - 10 min park
fr - 2 min skog
lö - 3 h 20 min skog, trädgård
sö - 5 min skog
= 3 h 44 min

v39
må - 2 min park
ti - 0 min (5 armhävningar)
on - 0 min (5 armhävningar)
to - 0 min (5 armhävningar)
fr - 2 h trädgård
lö - 0 min
sö - 2 min park
= 2 h 4 min

Men jag hade en fin upplevelse på galleri förra veckan! Berättar mer om det sen.

Jag har tappat det

Det där med att stunderna i skogen skulle resultera i ökad kreativitet - och framför allt ökad produktivitet på det skapande planet - var en fåfäng förhoppning. Det höll ett tag, det där med ett alster varje vecka.

Nu har det helt ballat ur.

De två målningar jag kom igång med har stått ofärdiga i en månad nu. Inte har jag tecknat något heller på hur länge som helst. Det senaste alstret var en - i och för sig fin - virkad mössa som mannen efterfrågat. Blev smånöjd med den, men den kompenserar inte på något sätt alla alsterlösa veckor som gått.

Jag inser att jag inte kommer att hinna med det jag hade som ambition att åstadkomma, nu när jag pendlar mellan Stockholm och Sundsvall i veckorna, så jag klandrar mig inte så hårt. Men jag skäms ändå. Det är liksom borta.

Egentligen ska jag inte ge upp förrän det närmar sig slutet på året, men jag vet inte riktigt hur jag ska komma ikapp eller igång igen. Och lyckas hålla i det till årsskiftet. Hinner ju inte ens blogga med någon vettig frekvens!

Däremot försöker jag hålla i stunderna och träningen. Än så länge håller jag huvudet över vattenytan ...

Återkommer förhoppningsvis med något muntrare nästa gång.

Det är på helgerna det händer

Förra helgen tillbringade vi i mina föräldrars stuga. Lugnet av hav, skog och enskildhet gjorde otroligt gott för min själ.

Bland annat klippte jag deras gräsmatta och slogs återigen av vilken meditativ syssla det är. Doften. Doften! Nyklippt gräs ger energi åt hela mitt system.

Samma sak hände igår, när jag fullproppad av ord och information, tankar kring valet och alla rörelser där ute, promenerade i skogen. Allt för att få huvud och kropp i balans och harmoni. Blåbärsris att smaka av, lysande små lingon, knöliga stigar att tråckla sig fram på och susande grönska runtomkring. Skogen kan en lita på! Efter en dryg timme var jag lugnare och full av livslust.

... och stunderna för förra veckan:

må - 7 min park
ti - 15 min park
on - 20 min park
to - 12 min park
fr - 1 min park
lö - 1 h 40 min trädgård, hav
sö - 20 min skog, hav
= 2 h 55 min

Stressad i storstaden

Jag har börjat jobba i Stockholm den här veckan. Det kommer jag att göra flera dagar i veckan hela hösten, vilket innebär ganska mycket tåg och ganska lite skog.

Stressandes mellan radiohuset och hotellet på morgnar och eftermiddagar har jag försökt ta in den vackra allén/parken i mitten av Karlavägen, välja den gröna vägen i stället för trottoarerna, men det har varit svårt att känna lugnet. Hittade en blogg som faktiskt skrivit om just Karlavägen, dess natur, arkitektur och konst! Den peppade mig ändå att försöka insupa både natur och kultur på vägen.

Jag har också fått tips om att promenadstråken längs Djurgården och kring Gärdet är riktiga höjdare, så jag hyser stort hopp om att både kunna få själslig påfyllning och fysisk träning när jag väl hittat rutinerna i mina dagar.

Förresten har jag inte redovisat förra veckans stunder:
må - 0 min (5 armhävningar)
ti - 16 min skog, elljusspår
on - 0 min (5 armhävningar)
to -37 min skog, elljusspår
fr - 0 min (5 armhävningar)
lö - 12 min park
sö - 2 min park
= 1 h 7 min

Jag ser en oroväckande tendens till kortare och kortare tid i skogen, allteftersom dagarna blir mörkare och jobbet intensivare. Ska försöka motverka det. Tips tas glatt emot! ...

Skogen lyfte hakan

Det var en sån där eftermiddag efter jobbet då det mesta blir fel:

• På bilbesiktningen fick vår lilla sommarbil anmärkning om lampor som inte fungerade och när jag kom fram till affären för att köpa lampor hade de stängt. 
• Det visade sig sen att jag glömt mobiltelefonen på laddning hos Bilprovningen och var tvungen att åka tillbaka. 
• När jag skulle handla fanns inte Coop-kortet i plånboken.
• Parkeringsplatserna var fulla när jag kom hem. 
• Patiensen jag försökte lugna nerverna med gick inte ut.

Jag blev helt slut och varken orkade eller hade någon lust att laga middag. La mig i sängen och slumrade till. På uselt humör.

Men jag hade bestämt innan att jag skulle ut i spåret ...

Uppbringade all viljekraft och pliktkänsla jag hade för att få på träningskläderna och min kropp iväg ut genom dörren. Och tänk, det är som magi: så fort jag kom utomhus och in på stigen genom skogen till elljusspåret fylldes kroppen av välbehag igen! Den där doften av våt jord. Ormbunkar och trädkronor som bildar nästan djungellika miljöer. Rytmen av fötterna mot gruset. Den outtalade gemenskapen mellan oss som kämpar runt.

Bättre humör, bra för hjärtat och lungorna. Tack naturen!

Så vackra, så olika

Ena dagen såg jag den största levande fjäril jag någonsin skådat i vilt tillstånd. Vacker satt den stilla och lät sig snällt fotograferas av min man. Nöjde mig då med att den var väldig och fantastisk, men vet nu att det var en sorgmantel (ett så otroligt poetiskt namn).

Nästa dag fastnade jag på farstukvisten med blicken fäst på de grå regnmolnen. Väldiga och fantastiska på ett helt annat sätt drog de över himlen till ljudet av ett dämpat trummande mot gräsmatta, jordgubbsland och plåttak. Och kvittret. Har aldrig tänkt på att fåglarna sjunger även när det regnar.

Skönheten i naturen kan te sig så olika. Det gäller bara att ta sig tid att stanna upp och se, lyssna, dofta, känna.

Den här helgen gav mig något för alla sinnen.



Jobbet är igång och alla olika aktiviteter på kvällarna har börjat. Några nolldagar den här veckan:
må - 0 min (5 armhävningar)
ti - 15 min skog, elljusspår
on - 0 min (5 armhävningar)
to - 56 min skog, elljusspår
fr - 3 min trädgård
lö - 1 h 20 min skog, trädgård
sö - 30 min trädgård
= 3 h 4 min

Kladdiga framsteg

Nu är jag på gång igen. Tyvärr innebar det även att jag fick ett ovälkommet kvitto på att det går alldeles för lång tid mellan gångerna som färgtuberna används:

Öppnade en koboltblå och klämde ut på paletten. Den visade sig vara helt oanvändbar och stel som en seg plastkorv. Det är straffet en får ta, antar jag ...  

Jag måste skärpa mig, tänkte jag, och målade sen som en besatt. Plötsligt kom idéerna och penseldragen, färgvalen och riktningarna till mig på löpande band. Hamnade nästan i flow!

Jag vill tillbaka dit.

Kanske är det läge att sätta upp ett tyst mål, precis som för träningen. Det är ju så underbart när en lyckas nå dit. (Det där med att ta igen alla alster jag inte åstadkommit i ett antal veckor ligger liksom utanför målet.) Återkommer ...


Stunderna den gångna veckan:
må - 5 min park
ti - 50 min skog, park, elljusspår
on - 37 min skog, elljusspår
to - 3 h 4 min park, trädgård
fr - 5 min park
lö - 1 h 5 min skog, park, elljusspår, trädgård
sö - 38 min skog, elljusspår
= 6 h 24 min

Sommarens träningsmål uppnått

(Det här inlägget trodde jag att jag redan hade publicerat den 13:e, men så verkar alltså inte vara fallet. Måste ha varit förvirrad eller blivit avbruten och glömt bort mig ... Nåja, bättre sent än aldrig.)


Jag gjorde det. Förra (läs förrförra) veckan klarade jag för första gången av att springa (drygt) två hela varv runt elljusspåret! Jag hade satt ett tyst mål för mig själv för sommaren: att orka springa 4 kilometer utan att stanna/gå. Det var nästan den sträcka jag sprang i Indalsledenloppet, så det kändes rimligt. Jämnt och bra. Nu har jag klarat det, med råge!

Och inte bara en gång, två gånger till sen dess! Senast i kväll. Nu är jag på gång! Doften av augustitunga blad och sensommarmark, samt rytmen av mina skor mot grusunderlaget gör underverk för träningssinnet.

Förrförra veckans stunder blev något färre än under semestern, men även det lilla kan ge mycket:
må - 44 min skog, elljusspår
ti - 25 min skog, elljusspår
on - 0 min (5 armhävningar)
to - 45 min skog, elljusspår
fr - 2 min park
lö - 5 h trädgård
sö - 42 min skog, elljusspår
=  7 h 38 min
 
 

En 20-talskväll under äppelträden

I helgen var jag på kalas med 20-talstema. Fantastiskt roligt att försöka få ihop en trovärdig utstyrsel när jag inte har något hår att "leka med"! Kreativiteten kom som ett brev på posten. Det visade sig att med en vanlig virkad silverfärgad scarf kunde oanade effekter uppnås, kompletterat med några lager smink enligt olika instruktioner och bilder på nätet och ett antal vändor till diverse second handbutiker.

Festen blev så himla trevlig och födelsedagsbarnet - för det var ett sånt kalas - hade fixat i ordning sin trädgård med ballonger och silvertråd så det kändes om att vara med i en saga. Känslan förstärktes även av att alla gäster såg ut som gammaldags filmstjärnor.

Äppelträden bugade sig vänligt över oss. De gav skugga i början och mystiskt skimmer i slutet. Jag har aldrig tänkt på att just äppelträd kunde vara så vackra och spännande, men det var de! Grenarna är liksom knotiga på ett sätt som jag inte lagt märke till förut. Och de små äpplena var som sagolika dekorationer i sig. Dessutom var allt ljussatt med ett vackert sken från både ljusslingor i själva träden och lampor på stolpar i trädgården.

Det var magiskt. Tack kära M!

Återanpassningsdags

Med vemod i hjärtat sitter jag nu hemma vid skrivbordet igen, efter att ha flyttat hem från stugan och tre veckors semester i lugnet. Förutom den självklara närvaron av naturen kommer jag att sakna en hel del annat av stuglivet/semesterlivet:

• Att kunna sova tills jag vaknar av fågelsången på morgnarna. 
• Att "duscha" på gräsmattan med hjälp av ljummet vatten i ett porslinstråg och en porslinskanna efter träningspasset.
• Att promenera till utedasset.
• Att känna fötterna mot det väldigt ojämna golvet av breda plankor. Skönt!
• Att bara sitta på förstukvisten och titta på fåglar (vi fick ihop 17 stycken till slut).
• Alla fina fjärilar som flög omkring i krokarna. De syns sällan till annars nuförtiden.
• Att efter joggingturen bara dra av sig alla svettiga kläder och rusa ut i sjön för ett dopp.

Det blir nog stugliv någon helg i augusti också, men det är inte samma sak som att bara låta tiden komma och gå. Den här semestern har varit helt ljuvlig, fantastisk och läkande för alla eventuella själsliga sår du kan tänka dig. Vilket borde betyda att jag är redo för alla utmaningar på jobbet nu.

Tystnaden, grönskan, värmen, lugnet, vinden i träden, informationsfrånvaron. Rekommenderas.

Ett minus var dock att jag inte skapade så mycket. Jag tecknade lite i mitt block, men kom aldrig riktigt igång. Tänker att jag kanske kan få fjutt på kreativiteten nu när tiden blir mer tydligt uppmätt. Eller så kanske inte ...

Stunderna har dock - som jag redan nämnt - varit många, långa och fina. Kanske inte så konstigt, när jag inte har hindrats av arbetsdagar ... De senaste två veckornas resultat:
v 30
må - 2 h skog och sjö
ti - 1 h trädgård och sjö
on - 1 h skog, hav och trädgård
to - 1 h hav och trädgård
fr - 4 h trädgård
lö - 3 h trädgård och sjö
sö - 1 h sjö
= 13 h (nytt rekord igen!) 

v 31
må - 45 min skog och trädgård
ti - 1 h 15 min skog, trädgård och sjö
on - 10 min trädgård
to - 1 h trädgård
fr - 45 min trädgård
lö - 2 h skog, trädgård och sjö
sö - 15 min trädgård
= 6 h 10 min 

Konstaterar att de många stunderna alltså har påverkat mig väldigt positivt. Dessutom är jag rejält nöjd med - och stolt över - att min kondition har ökat i och med de regelbundna joggingturerna. Jag klarar nu av att springa minst 2-3 kilometer utan att stanna! Nu gäller det bara att hålla i detta framöver ...

Nytt rekord i stunder

En ny all-time-high-notering! Som slår den senaste med flera timmar. Inte så konstigt, eftersom det har varit fantastiskt väder och vi är ute i naturen på olika sätt varje dag. Tittar på fåglar, tränar, promenerar, badar.

må - 2 h trädgård och sjö
ti - 1 h 30 min skog och trädgård
on - 2 h trädgård och sjö
to - 1 h 32 min park och trädgård
fr -1 h 30 min skog och trädgård
lö - 2 h trädgård
sö - 2 h skog, trädgård och sjö
= 12 h 32 min

Livet är härligt just nu.

Ornitologisemester - del 2

Bofink, svartvit flugsnappare, rosenfink, grå flugsnappare, spillkråka och större hackspett kan nu läggas till listan av inspanade fåglar. Och jag lär mig saker hela tiden. Till exempel att tornseglaren inte alls är släkt med svalorna, även om den brukar kallas tornsvala i folkmun. (Det var också det namnet jag sökte efter i boken ...)

De är som mest högljudda på morgnarna, våra flygande vänner. Strax innan jag vaknar ordentligt hörs alltid en röra av alla möjliga kvitter, krax och kvack. Men de ovanliga lätena - och fåglarna - försvinner innan jag hunnit masa mig ur sängen. Däremot hinner vi studera fågelbeteendet bland de vanligare en god stund från förstukvisten (ja, jag fick med mig kikaren till stugan). När så kvällen och skymningen kommer är det i princip helt tyst. Häftigt, deras cykel är så konsekvent. Nästan som en åldrande människa; uppe tidigt, i säng tidigt.

Har dock inte sett någon tornseglare i verkligheten. Än.

Ornitologisemester

Sädesärla, koltrast, trädkrypare, tofsvipa och grönsiska.

Där har du fågelarterna vi har lyckats identifiera kring stugan hittills under semestern. Ja, förutom skata, fiskmås och talgoxe, förstås.

Dessutom dyker en slags rovfågel upp lite här och där i skyn, men det är i princip omöjligt att se vad det är för sort när den bara flyger förbi där uppe.

Det är otroligt intressant att upptäcka nya arter och lista ut vilka de är! Till det har vi god hjälp av boken jag gav min man i födelsedagspresent: Fågelguiden. Rekommenderas! Jag är osäker på hur det hela gick till, men plötsligt letar jag vingförsedda fjäderfän överallt. Förutom att årets semester fylls av en himla massa barfotapromenad i gräset, filosoferande på utedasset, joggingturer, bad i sjö, rensande av jordgubbsland och plöjande av hela West Wing-boxen (som vi fått låna av konnässören Sara), så kommer den att gå till historien som "den fågelfyllda".

Hoppas verkligen på att hitta fler arter att lägga till i listan innan jag återvänder till civilisationen. Kvidevitt!



Minnesanteckning till mig själv: glöm nu inte att packa ner kikaren!

Tack till Härnösand

Har du varit i Härnösand? Jag besökte för första gången festivalen Broöppning. En utomordentligt trevlig upplevelse, med grymma akter som fick mig att bli alldeles lycklig över hur musiken kan fylla min kropp. Inte så konstigt, men det var väldigt längesen sist (nej, det kändes inte lika starkt på Hamnyran). Tack Jennie Abrahamson, Min Stora Sorg, Silvana Imam och Daniel Adams-Ray!

Det jag inte var beredd på var den underbara naturupplevelse Härnösand skulle bjuda på.

Nu kommer jag att tillbringa en stor del av den resterande semestern i skogen. Därför blir inläggen antagligen färre de närmaste veckorna. Eller så kanske det blir precis tvärtom.

Veckans stunder blev så här:
må - 0 min (5 armhävningar)
ti - 30 min skog och elljusspår
on - 12 min park
to - 32 min skog, park, elljusspår
fr - 2 min park
lö - 1 h 30 min trädgård
sö - 10 min hav
= 2 h 56 min

Alsterhögen att jobba ikapp växer fortfarande ...

En stunds tacksamhet

Joggning på grusvägar, doften av lupiner i mängder, kaffe med dopp för en tjuga, fjärilar i luften, middag i trädgården, armhävningar i gräset, Sommar i P1, utomhustvagning, blommor att plocka, långt samtal vid vägrenen med äldre charmig kvinna, en tupp som gal, ett rådjur betande på ängen, gott bryggkaffe i små vita koppar, sova middag, rensa jordgubbsland tillsammans, en lyckad smulpaj, vandring genom högt gräs, släppa ut en skalbagge, förhandslyssning på ett gripande radioprogram.

Den här helgen byggdes - som varje dag byggs - av små stunder. Flera av dem i naturen. Alla minnesvärda. Upplevelser i det lilla, som sällan nämns.

En helg att stoppa i en liten ask och spara för framtida behov. Tack.

Veckans stunder blev många och uppskattade av kropp och själ:
må - 59 min skog och elljusspår
ti - 12 min park
on - 1 h 2 min skog, elljusspår och park
to - 15 min park
fr - 0 min (5 armhävningar)
lö - 1 h 15 skog och trädgård
sö - 4 h 15 min skog och trädgård
= 7 h 58 min (nytt rekord!)

Veckans alster blev inga alls. Dock känner jag fortfarande tillit till att den delen snart lossnar på allvar. Jag blir inspirerad och sugen varje gång jag tittar på det jag påbörjat.

Från festival till frid

Den nya festivalen Hamnyran pågår för fullt i Sundsvalls hamn. Helt gratis och med riktigt bra akter med lokal anknytning. Jag var där igår och lyssnade på Anna Stadling, Wiströms Orkester och Corroded. Schysst musik. Sköna människor. Det ger energi. Trots att jag somnade sent och gick upp för att jobba tidigt. Hade en glädje i kroppen, liksom.

Kultur är viktigt, lika viktigt som natur.

Nu får musiken pågå utan att nå mina ögon och öron resten av helgen. Jag ska lyssna till fåglar som kvittrar (och leta upp dem i min makes nya fågelbok), humlor som surrar och vindens sus i stugan.

Vila är också viktigt.

Skogeffekten efter ett halvår

Två alster är på väg. Inget är färdigt. Har tappat räkningen på hur många jag ligger efter nu, men jag fortsätter måla och känner att jag är inne i något bra. Dessutom känns motionerandet och stunderna i skogen helt naturliga nu, även om det inte blir så långa vistelser och inte varje dag.

Men efter ett halvår av projektet har min kropp och mitt sinne anammat tanken och beteendet så att det inte känns tillkämpat eller krystat. Jag vill verkligen vara längre och oftare i naturen. Jag vill verkligen skapa något jag kan vara stolt över och kanske till och med visa upp. Det känns inte lika mycket som ett krav utifrån längre. Jag mår bara bra av det.

Gårdagens miniturné till Kyrktåsjö med kören gav fin natur.

Den här veckan var inte en av mina stoltaste i stundmängd, men nu lastar jag inte mig själv lika hårt, utan känner mig mer peppad att ta igen det nästa vecka. Kanske även det en effekt av att jag hållit på ett tag nu:

må - 0 min (5 armhävningar)
ti - 7 min park
on - 42 min skog och park
to - 0 min (5 armhävningar)
fr - 0 min (5 armhävningar)
lö - 15 min kyrkogård
sö - 17 min park
= 1 h 21 min

Ett penseldrag i taget

Detalj.

Färg, penslar, pannå, blyertsstift, tavelkrita, målartröja, fokus, tiden som försvinner ... Det går framåt, om ock med väldigt små myrsteg.

Giganter i hyllan

Var på bokhandeln för att leta lämpligt pris till en tävling på jobbet. Gick runt länge. Hittade inget som passade. Så plötsligt fastnade jag - inte helt oväntat - framför konsthyllan. Där stod de, två giganter. Helene Schjerfbeck som var en av mina första idoler inom måleriet och Lars Lerin, som är en av mina senare.

Jag tog upp Lars Lerins bok Naturlära och bläddrade. Så himla vacker. Jag måste åka till Sandgrund någon gång i framtiden. Helt klart. Tänk att gå omkring och titta på hans bilder "live" ... Han gestaltar naturen som ingen annan. I akvarell.

Mörkret. Ljuset. Ytorna. Dramatiken. Vemodet.

Midsommarhelg i skogarna

Mycket natur och skog blev det. Mycket skratt och fågelsång blev det. Mycket bra blev det. Mycket midsommar och helg blev det.

Nu är det vardag igen. Dags att rycka upp sig. Framför allt när det gäller skapandet ...

Veckan som gick, således:
må - 58 min
ti - 2 min
on - 1 h 2 min
to - 0 min (5 armhävningar)
fr - 1h 17 min
lö - 2 min
sö - 1 h 45 min
= 5 h 6 min

Veckans träiga tips

Hon heter Caroline Slotte och är en finsk konstnär som bland annat karvar/snidar ut vardagliga föremål ur trä. Kolla in artikeln om henne här. Hon använder sig även av redan befintliga vardagliga objekt, som keramikskålar eller tallrikar, som hon arbetar om och gör till nästan magiska ting. Det kan du läsa om på Carolines hemsida. Vilket precisionsarbete! Och så himla inspirerande. Kanske ska jag leta större träbitar nästa gång jag är i skogen och köpa en bra kniv att snida med ...?

Nåja. Vi får väl se.

Tack till Susanna för länken.

Nya försök i spåret

Tre varv.
Ett gåendes.
Ett med intervaller.
Ett nästan bara springandes.

Jag är på gång.

Men varför får jag alltid ondast i stjärten efter att jag har sprungit? Borde inte träningsvärken sätta sig i lårmuskler, vader och sånt ...? Nåja. Det är väl bara att stretcha.

För övrigt hörde jag trastar, en kråka och några andra oidentifierbara fåglar under rundorna. Utöver mitt flåsande, alltså.

Och herreguuuuud vad grönt det är ute nu! Underbart!

En syrén till åt mänskligheten

När mamma fyllde 70 år i höstas fick hon ett träd av mig och min man. I våras bestämde vi i samråd med en trädgårdsmästare att det skulle bli en ligustersyrén. Han planterade den i deras trädgård i maj.

I eftermiddags invigde vi den. Med bubbel, serpentiner och en dikt av Artur Lundkvist:

Ett träd
Ett träd är mycket större
och lever mycket längre än en människa,
men ändock är ett träd för
varje människa inte på långt när nog.
Det behövs hundratals, ja tusentals träd
för varje människa på jorden,
träd som är solljusets susande fabriker,
träd som umgås vänskapsfullt med regnet
och lugnar de upprörda vindarna,
träd som hjälper människan
att andas och att överleva.

Nu har vi i alla fall bidragit till ett träd till på jorden. Ett vackert sådant. Vill du plantera ett eller flera träd någon annanstans kan du till exempel göra det via Vi-skogen.

-------------

Och så var det det här med Indalsledenloppet igår ... Jag lyckades springa en längre sammanhängande sträcka än jag någonsin gjort (tror jag). Vårt lag kom på en bättre placering och sprang på en snabbare totaltid än förra året. Jag är grymt stolt och peppad att fortsätta springa i naturen nu!

Sånt här fick en vila ögonen på i väntan på sin växling. Så himla värt!

Så här trött/glad/svettig ser jag ut på en självis efter sträckan.

Veckans stunder:
må - 0 min (5 armhävningar)
ti - 26 min
on - 0 min (5 armhävningar)
to - 45 min
fr - 0 min (5 armhävningar)
lö - 1h 47 min
sö - 1 h
= 3 h 58 min

När det gäller de kreativa alstren ligger jag grymt långt efter. Dags att skärpa till sig nu ...

Peppad inför loppet

Svettig. Ska duscha.

På lördag är det Indalsledenloppet. Jag ska springa en sträcka på 4,2 km mellan Hallsta och Indal. Så långt har jag aldrig sprungit ... Jag köpte nya löparskor på Intersport för någon vecka sen, efter Sidsjöloppet. Fick springa på ett sånt där löpband och de filmade mina fötter. Expediten konstaterade att jag sprang helt rätt! Sätter i tårna först, alltså. Det gjorde mig så peppad att jag kom igång bara av att veta det! Så nu försöker jag gå och springa, gå och springa, för att vänja kroppen och så småningom nå oanade höjder i kondition och snabbhet ...

Ikväll lyckades jag i alla fall springa minst en kilometer. Sprang och gick om vartannat runt spåret två varv. Doften av nyklippt gräs och våt lera. Fåglar som sjunger och en mild bris.


Och så blev jag myggbiten i huvudet. Nåja. På lördag ska jag visa dem!



Förresten, så här blev förra veckan:
må - 59 min
ti - 0 min (5 armhävningar)
on - 3 min
to - 21 min
fr - 17 min
lö - 1 h 5 min
sö - 2 h
= 4 h 45 min

En boll är bästa leksaken

I närheten av där vi bor finns en basketplan som är öppen för allmänheten. Jag har ofta gått förbi och önskat att jag kunde stå där med en boll och kasta och kasta, precis som jag gjorde när jag var yngre, hemma. Jag har aldrig spelat i något lag eller tränat, men älskade basket i skolan och alla vi barn i området spelade ofta på planen som låg intill mitt barndomshem.

Häromdagen fyllde jag år. Och fick en basketboll av min man!

Presenten!

Korgen.

 ... och någon kväll senare kunde jag äntligen ta bollen under armen, jogga runt elljusspåret som uppvärmning och sen gå till basketplanen.

Öppningen i nätstängslet är stor och välkomnande. Jag går in. Studsar trevande mot asfalten. Muskelminnet finns kvar. Hela kroppen upprymd. Känslor av förväntan, nostalgi, lust blandas i huvudet. Tar upp bollen. Dribblar fram till straffpunkten, stannar. Studsar bollen några gånger innan jag siktar och skjuter.

Schwoooff!

 Jaaaaa!!! Folkets jubel i mitt huvud. En riktig kasse, en swish, rakt genom nätet utan att ta i ringen!

Hur det gick sen kan vi ta en annan gång. Jag nöjer mig och gläds fortfarande åt att första skottet var en fullträff. Glädjen över att få springa på planen med en studsande boll slår det mesta.

Ikapp, ikapp, snart är jag ikapp

Då var jag hemma i civilisationen igen. Först en vecka på Malta med kören, sen en helg i stugan utan uppkoppling. Dags att summera ikapp.

Malta har häftig natur, som består av kalksten och sandsten. Jorden är ganska grund och det finns inte mycket till skogar eller ängder. Däremot tillbringade jag mycket tid i och vid havet, vilket var väldigt härligt.

Jag fick höfta tiderna vid havet. Har inte fört bok så nogsamt under semestern ...

må - 17 min park
ti - 5 min park
on - 0 min (5 armhävningar)
to - 40 min hav
fr - 35 min hav
lö - 20 min hav
sö - 1 h 50 min hav
= 3 h 47 min

Helgen som gick sov vi för första gången i fäbodstugan. Ljuvligt! Fåglar som kvittrade för fullt, blommor på ängen, syrener i hinkar, humlor och fjärilar utanför dörren. Och skogen som en värmande kram runt hela tomten. Underbart, helt enkelt. Jag ser verkligen fram emot sommarens semesterveckor där. Hann med en skön promenad längs ån och i skogen. Bland annat.

En annat trevligt inslag i helgens stunder var Sidsjöloppet, där jag sprang 3,1 km runt Sidsjön och insåg att jag inte direkt har förbättrat min kondition under våren. Än så länge ... Ska vara med i Indalsledenloppet om två veckor, så jag får försöka rycka upp mig till dess.

Redo för start. Lyckligt ovetande om hur utmattad jag skulle bli efteråt ...

Senaste veckans summa således:
må - 1 h hav
ti - 0 min (5 armhävningar)
on - 30 min hav
to - 0 min (5 armhävningar)
fr - 5 min skog
lö - 21 min sjö
sö - 1 h skog och å
= 2 h 56 min

Naturen äger!

När det gäller alstren har det varit knivigare ... Ett hyfsat snitsigt födelsedagskort var det enda jag lyckades med förra veckan. Ligger hopplöst efter nu alltså. Men jag hittade en till fin pinne i helgen! Kan kanske bli något, så småningom, det här.

Tillfällig bloggtorka snart över

Hej,
Jag har varit utomlands på semester utan uppkoppling, därav bristande uppdateringar. Nu ska jag iväg över helgen igen, så det blir inga rapporter förrän nästa vecka.

Krama ett träd! Det ska jag göra.

Kung liljekonvalje är på gång

Doften i parken efter regnet som kom ikväll. Hur ska jag beskriva den? Tung, men lätt. Söt, men mild. Alldeles ... alldeles underbar! Liljekonvalje, hägg, gräs, björk. Regnvåt mark. Jag bara drog in så mycket luft i lungorna jag kunde och mådde gott för en stund.