Fridfullt i fäboden

Sista semesterdagen blev en skön söndag i långsamt tempo utan stress. Bland annat tack vare att vi hälsade på i Långskog på en fäbodvall. Om frid kan vara kompakt, så var den det här. Friden, som bara ekot från koskällor, kulning, hucklen och idisslingar från väldigt längesen kan ge. Kompakt frid, trots att det inte var långt till nästa stuga, där vi bjöds på kaffe och nygräddade våfflor med hemgjord hjortronsylt och vispgrädde.

Förhoppningsvis blir det mer fäbodfrid i sommar.



Alster jag åstadkommit denna semestervecka:

• Fyra virkade kulpåsar i olika färger.
• Ett par virkade torgvantar som jag ska skicka till vår snälla couchsurfingvärd Hanna.
• Några blyertsskisser (om det räknas).  

Konstaterar härmed att min alsterkvot är utjämnad igen.



Och så här har stunderna sett ut:
må - 12 min park
ti - 1 h 3 min skog och park
on - 1 h 10 min hav/strand
to - 0 min (5 armhävningar)
fr - 10 min park
lö - 14 min park
sö - 20 min trädgård
= 3 h 9 min

Årets första dopp

Buss 13 ut till Uittamo/Ispois, vid havet. Solen gassar. Vi betalar 4,5 € och får en skåpnyckel. Byter om till badkläder och kliver in i en gigantisk bastu, med tre lavar att sitta på och en jättelik konstruktion i mitten där vatten sprutas på de heta stenarna med endast ett knapptryck från någon av de hugade bastubesökarna.

Och de var många.

Alla storlekar och åldrar. Alla pratade med varandra. Riktigt gemytlig stämning där inne bland svetten och ångan, nästan som på krogen. Eller kafferepet, om man föredrar den referensen. En del hade handskar, nästan alla hade badskor. Flera bar lustiga mössor med en slags topp på men inte toppluvor. Bastumössor helt enkelt. Jag frågade en äldre dam varför de använde den och hon förklarade att den skyddade håret ... Ok. Konstaterade att jag alltså inte har så stort behov av en sån.

När jag var nära att få dåndimpen av värme klev vi ut i friska luften, med det vitglödgade solgasset i ögonen, och knallade ut på bryggan för att kliva ner i det iskalla havet. Den 26:e mars.

Det ilade i benen efter ungefär en decimeter. Men efter att ha fått instruktioner att "ta det lugnt och andas lugnt, ner med kroppen, räkna till tre och sen upp igen" av en dam (som för övrigt lugnt simmade omkring där nere utan brådska), så klarade jag det! Årets första dopp i havet blev i Finland.

När jag klev upp igen stack det i benen ett bra tag och jag var ganska snurrig när jag kom in i bastun igen. Men sen var det som om det lossnade.

Det blev tre dopp i dag.

En strålande fin dag.

Kameran ljuger - det var högst 5 grader i vattnet!

Försökte mig på lite skisser, men motljuset var för hårt i ögonen.

Ett särskilt tack till vår couchsurfingvärd Hanna, som tipsade oss om det här underbara, helt opretentiösa stället. Önskar att det fanns fler såna i mina trakter.

Det magiska svampfolket

Jag var gräsänka i en vecka och igår kom min man hem från Chicago. Med sig hade han "en liten grej, som kanske kan inspirera", som han sa. Och så räckte han över den här:

Fin, eller hur?

Mushroom Folk - A guide to the secret world of fungi and friends. En väldigt tunn liten bok med ljuvliga illustrationer och  beskrivningar av och semi-sanna historier om svampfolken. Där skogen och svamparna blir en hemlig och lite mystisk värld som man gärna vill hälsa på i. Hos till exempel musikgörarna, sporströarna eller månierna. (Tips till alla föräldrar till halvsmå barn. Trots att den är på engelska kan man fantisera i massor kring bilderna. Hittar du den till salu, köp!)

Blev jag glad för presenten? Var den inspirerande? Svar: JA och JA!

Jag har världens bästa man.

Pinsam veckosummering

Ja, så var det det där med stundernas summa... så här:
må - 1 min park
ti - 0 min (8 armhävningar)
on - 5 min park
to - 0 min (10 armhävningar)
fr - 0 min (5 armhävningar)
lö - 17 min park (+ 1 h flyttstäd, puh!)
sö - 2 min park
= 25 min (skit!)

Och när det gäller alstren har jag också varit sämre än någonsin. Den gångna veckan har verkligen varit fylld av saker jag skulle hinna med innan vi åkte på semester. Huvudet har liksom varit tjockt av måsten. Då är jag uppe i fyra alster nästa vecka, då (hur länge kan man skjuta upp kommaikappandet?)

Dock har jag med mig både virkning och skissblock på resan.

Jag kommer igen.

Vår igen och paus

Nu händer det mycket i naturen. Nyss var det vitt och på ungefär en halv dag smälte allt bort igen. Nu måste jag verkligen lämna in cykeln för reparation! Men det får bli senare. Jag åker nämligen på semester i en vecka. Finns viss risk för ytterst sporadiskt bloggande. Ska dock försöka få till en del stunder även de här dagarna. Ser mörkt ut för den här veckan, tyvärr. Det är alltid så innan semester. Jag stressar som en tok för att "jobba ikapp" sånt jag inte kan göra när jag är borta. Helt sjukt ju!

Läste förresten i Mer Smaks bilaga om olika sätt att motivera sig att träna. Blev faktiskt peppad av Martina Haags tankar och framför allt Magnus Lindwalls forskning om träningsmotivation.

Synd att jag inte får plats med träningsskorna i min minimala packning ...

Gitarrvirtuositet för själen

Även musik kan stimulera kreativiteten och välbefinnandet. I dag hade vi besök av Anabel Montesinos, en veritabel världsstjärna på gitarrhimlen. Och en väldigt intagande person. Under den korta stund hon spelade för oss, där i den tråkiga studion, var det som om axlarna åkte ner och själen flög iväg. I kväll spelar hon i Sundsvall och fortsätter sen sin turné genom Sverige.





Att resten av dagen sen blev ett virrvarr av måsten i mitt huvud är en annan sak. Den där stunden när hon spelade var som att sitta vid en porlande bäck en vindstilla sommardag.

Det här med naturens färger

Ja, så blev det varken brunt, beige eller grönt längre.

Vitt igen.

Och tyst. Det är verkligen en av de stora fördelarna med snön. Att det blir så tyst och skönt för öronen ute. Som om det satt tomma äggkartonger på varenda vägg, träd, trapp och gräsmatta.

Ännu några myrsteg framåt för kreativiteten

I dag bekräftades min tes att vistelser i naturen triggar igång idéer och kreativitet. Det satte igång när jag tittade ut över stan från min plats i skogsbacken. Nu har jag inte kommit så långt än så länge, men det är igång ... (Nu blir det snart som pojken och vargen, men så småningom ska jag lämna bildbevis också.)

Kämpar på med akvarellerna. Vet inte varför. Tror att det är någon längtan efter vattenfärgerna generellt som gör det. Alstren blir inte direkt några höjdare, men jag får väl traggla på. Två alster klara, vilket alltså betyder att jag ... ska redovisa tre nästa vecka. (Eller hur blir det?)

Och veckan har inte varit någon höjdare, rent skogstundsmässigt, men här är de i alla fall:
må - 1 min park
ti - 0 min (8 armhävningar)
on - 0 min (5 armhävningar)
to - 0 min (10 armhävningar)
fr - 8 min park
lö - 20 min trädgård
sö - 2 h 18 min skog och park
= 2 h 47 min

Sköna gröna söndag

Den senaste tiden har jag sagt till flera vänner att naturen är beige och brun just nu. Det stämmer inte helt, insåg jag i dag. Tog en långpromenad i skogen och insåg att den är väldigt grön. Gran, tall, mossa, lingonris - allt är grönt. Det har varit grönt hela vintern, under den lilla snö som kom.

Känner att jag är lyckligt lottad som får ha skogen så nära inpå knuten. En tillgänglig skog, med stigar och varierad terräng och olika sorters träd. Jag satt på min sittlapp en bra stund, åt nötter, drack sodavatten (underskattad dryck) och lät solljuset och naturen fylla mig. Fåglarna sjöng, träden susade.

En ljuvlig stund i skogen.

En yr stund i parken

I kväll satte jag mig i gungan där borta i parken. Jag ville ju testa, försöka komma ihåg och förstå varför det var så roligt när jag var liten.

Rumpan fick knappt plats mellan kedjorna. Efter bara några gånger fram och tillbaka blev jag yr i huvudet och klev av.

Jag vet fortfarande inte vad den exakta tjusningen med gungandet var. Kanske var det yrseln.

För övrigt ser planen ut så här nu. Där isen låg så fint för ett tag sen.

Ulla-Carins grafik värd att ses

Min före detta kollega Ulla-Carin Winter ställer ut i Kramfors. Grafik med vemodig ton är hennes grej. Utställningen kommer även till Söråkers folkets hus, så har du vägarna förbi något av ställena tycker jag du ska ta en titt på hennes underbara bilder. Alltid inspirerande.

Tyvärr har hon ingen egen hemsida, men jag kan intyga att hon är grym! Hon är även en fin och cool människa. Hon höll i många år på med sin egen konst vid sidan av jobbet som bildlärare, men sen några år tillbaka är hon konstnär på heltid. Respekt.

Läs Allehandas recension här.

Lycklig i vårluften

Det är helt otroligt. Den nionde mars finns det knappt någon snö kvar i skogen och vårlökarna tittar blygt upp ur rabatterna. I dag tog vi en skön promenad i solen, som äntligen lyste på alla söndagsflanörer. Helt ljuvligt. Fåglar som sjöng, bäcken som porlade, vantar som åkte av. Doften av solvarmt barr nådde faktiskt näsan några gånger. Vi hälsade på min favoritgran, nu med barmark under grenarna. Tittade på gamla träbyggnader och fikade.

Att ha en varm hand att hålla och kärleksfulla ögon att titta upp i. Lugn i själen och kärlek i luften. Är det vad naturen gör med sinnet? Eller är det solens, ljusets förtjänst? Inte vet jag, men mitt inre fylldes gång på gång av en obeskrivlig lyckokänsla.

Jag har även börjat få ordning på ateljén och lyckades med nöd och näppe få till en akvarell-/tuschmålning till mitt projekt. Inser att just den tekniken inte direkt är min bästa gren ... Har alltså fortfarande fyra alster innestående att rapportera nästa vecka. Ett myrsteg framåt, trots allt.

Ringrostig, men det blev ändå något den här veckan.

Och veckans stunder kommer här:
må - 2 min park
ti - 0 min (10 armhävningar)
on - 17 min park
to - 10 min park
fr - 3 min park
lö - 2 min park
sö - 1 h park och skog
= 1 h 34 min

Huvudet fullt av inspiration

Kanske är det för att jag är "skogfokuserad" det här året, men det dyker upp lite här och där. I eftermiddags var det vernissage för en utställning kallad Huvudet fullt av skog här i Sundsvall. Illustrationer och textil konst av två kvinnor - Sara Helene Gedda och Emma Dahlqvist - som problematiserar sitt förhållande till just skogen.

Love it!

Själva utställningen var kanske inte så mycket mer fantastisk än vad jag hade sett på hemsidan, men hela idén, bilderna, texten och tankarna var väldigt inspirerande. Och att träffa de andra som höll till i lokalen - varav en var en före detta elev till mig - till vardags gav mig en hel del. Kändes hemma på något sätt.

Nu händer det. Dags att sätta igång.

Och det gjorde jag faktiskt redan igår, även om jag inte kom så långt. De första strecken är dragna, penslarna blöta och så vidare.

Det ryska guldet sprängtickan

Den här veckan har vi en couchsurfare boende hos oss. När han kom hade han två proppfulla plastkassar med sig med vad han sa var något som kan bota cancer. Knytnävsstora svarta knölar i plastpåsar. Sprängticka. Tydligen växer den här parasiten bäst i de nordliga delarna av världen, framför allt i Ryssland. Men inte bara där.

- De växer på björkar typ överallt här uppe! Jag kan koka te på dem som ni kan få smaka.

Aningen skeptisk drack jag en kopp, svart som kokkaffe, och den smakade riktigt ok. Som skog. Sen sökte jag upp sprängtickan på nätet och upptäckte att det verkar vedertaget att den är en kraftig antioxidant. Och så finns den alltså på var och varannan björk här i krokarna. Coolt.

Men när jag var ute i parken i kväll synade jag varenda björk jag gick förbi. Hittade en sprängticka. En. Jag kunde dessutom inte ta loss den eftersom jag inte hade någon kniv eller liknande. Och det var kanske lika bra, för den omfattas tydligen inte av allemansrätten, utan man måste fråga markägaren om lov ...

Jo, det var en grej till

Ps. Jag har inte glömt bort kreativiteten! Inga färdiga alster efter veckan som gick heller, så nästa vecka bjuder jag på fyra verk. Varför göra i dag det du kan skjuta upp till i morgon. Suck. Men det känns inte lika tungt nu. Har börjat konsumera mer konst och planerar för ytterligare inspirerande injektioner inom kort.

Och jag lovar att det kommer. Det puttrar på under ytan och skapandebehovet gör sig påmint starkare och starkare för varje dag. Ateljérenoveringen är dessutom snart klar, så inom kort kan jag jobba "på riktigt". Det ska inte bli som pojken och vargen. Kan vi inte säga att den som väntar på något gott - för det har jag bestämt att det blir - väntar aldrig för länge, ok? Ds.

En stund i fjällen

Ljudet av skidornas skär mot manchestermönstret i snön där knappt någon har åkt före dig. Smärtan i vaderna när mjölksyran gör sig påmind eftersom du inte har åkt slalom på ungefär ett år. Tillfredsställelsen när du får till den perfekta rytmen i svängarna nerför backen. Mullret när sittliften passerar en stolpe med fästen och skakar till. Lättnaden i fot och ben när du lossar på pjäxornas spännen.

Trots två rejäla vurpor med följden kraftigt skrapsår på hakan och lika kraftig nackspärr/muskelvärk i axlarna, så var det två av de bästa dagarna i slalombacken jag har haft på länge. För min kropp var det mer i träningsväg än vad som hänt på minst ett halvår.


Summa summarum av förra veckans stunder ger mig, mot alla odds, en all-time-high:
må - 7 min park
ti - 0 min (10 armhävningar)
on - 0 min (5 armhävningar)
to - 5 min park
fr - 8 min skog
lö - 3 h 45 min fjäll
sö - 3 h 8 min fjäll och skog
= 7 h 13 min