14 mars 2014

En yr stund i parken

I kväll satte jag mig i gungan där borta i parken. Jag ville ju testa, försöka komma ihåg och förstå varför det var så roligt när jag var liten.

Rumpan fick knappt plats mellan kedjorna. Efter bara några gånger fram och tillbaka blev jag yr i huvudet och klev av.

Jag vet fortfarande inte vad den exakta tjusningen med gungandet var. Kanske var det yrseln.

För övrigt ser planen ut så här nu. Där isen låg så fint för ett tag sen.

2 kommentarer:

  1. Åh, det är en sån härlig känsla när man får fart! Men jag håller med, det är lite läskigt när man inte gjort det på flera år. jag och en vän gungade till allmän beskådan i höstas efter vi båda konstaterade att varför skulle det vara exklusivt för barn. Jag tror att de som såg oss blev lite avundsjuka… (men så var gungorna stora nog för oss)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att det inte borde vara exklusivt för barn! Jag blev bara så förvånad över att jag mest blev yr i huvudet och inte alls tyckte det kändes härligt nu. Men det kanske var för att kedjan skavde och att jag var ensam. Kanske får pröva igen med en kompis senare.

      Tror också att de som såg er var avundsjuka! Vi leker för sällan som vuxna. Lek är hälsosamt.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.