Det är helt otroligt. Den nionde mars finns det knappt någon snö kvar i skogen och vårlökarna tittar blygt upp ur rabatterna. I dag tog vi en skön promenad i solen, som äntligen lyste på alla söndagsflanörer. Helt ljuvligt. Fåglar som sjöng, bäcken som porlade, vantar som åkte av. Doften av solvarmt barr nådde faktiskt näsan några gånger. Vi hälsade på min favoritgran, nu med barmark under grenarna. Tittade på gamla träbyggnader och fikade.
Att ha en varm hand att hålla och kärleksfulla ögon att titta upp i. Lugn i själen och kärlek i luften. Är det vad naturen gör med sinnet? Eller är det solens, ljusets förtjänst? Inte vet jag, men mitt inre fylldes gång på gång av en obeskrivlig lyckokänsla.
Jag har även börjat få ordning på ateljén och lyckades med nöd och näppe få till en akvarell-/tuschmålning till mitt projekt. Inser att just den tekniken inte direkt är min bästa gren ... Har alltså fortfarande fyra alster innestående att rapportera nästa vecka. Ett myrsteg framåt, trots allt.
 |
| Ringrostig, men det blev ändå något den här veckan. |
Och veckans stunder kommer här:
må - 2 min park
ti - 0 min (10 armhävningar)
on - 17 min park
to - 10 min park
fr - 3 min park
lö - 2 min park
sö - 1 h park och skog
= 1 h 34 min
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.