Konstaterade häromdagen att väldigt många i min bekantskapskrets, eller strax utanför den, har drabbats av utbrändhet. Det påminde mig återigen om vikten av att stanna upp, lyssna på sin kropp och sitt sinne, ta in naturen.
Som av en händelse länkade en kompis nyligen till en gammal artikel om Cissi Elwin Frenkel i tidningen Må Bra. Hon var VD för Filminstitutet, blev utbränd och hade lång väg tillbaka. Men med hjälp av - till stor del - stunder i skog och natur fick hon till slut kraft att orka ta steg framåt.
Jag känner också så, när det snurrar fortare och fortare. När ögonen blir trötta av skärmen. När sinnet blir matt och överlastat av alla flöden jag följer och själv uppdaterar. Då finns den läkande kraften i att titta på ett löv, lyssna på ett sus, känna mjuk mossa, dra in doften av fuktig mark eller solvarma barr.
Så mycket har jag i alla fall lärt mig hittills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.