En syrén till åt mänskligheten

När mamma fyllde 70 år i höstas fick hon ett träd av mig och min man. I våras bestämde vi i samråd med en trädgårdsmästare att det skulle bli en ligustersyrén. Han planterade den i deras trädgård i maj.

I eftermiddags invigde vi den. Med bubbel, serpentiner och en dikt av Artur Lundkvist:

Ett träd
Ett träd är mycket större
och lever mycket längre än en människa,
men ändock är ett träd för
varje människa inte på långt när nog.
Det behövs hundratals, ja tusentals träd
för varje människa på jorden,
träd som är solljusets susande fabriker,
träd som umgås vänskapsfullt med regnet
och lugnar de upprörda vindarna,
träd som hjälper människan
att andas och att överleva.

Nu har vi i alla fall bidragit till ett träd till på jorden. Ett vackert sådant. Vill du plantera ett eller flera träd någon annanstans kan du till exempel göra det via Vi-skogen.

-------------

Och så var det det här med Indalsledenloppet igår ... Jag lyckades springa en längre sammanhängande sträcka än jag någonsin gjort (tror jag). Vårt lag kom på en bättre placering och sprang på en snabbare totaltid än förra året. Jag är grymt stolt och peppad att fortsätta springa i naturen nu!

Sånt här fick en vila ögonen på i väntan på sin växling. Så himla värt!

Så här trött/glad/svettig ser jag ut på en självis efter sträckan.

Veckans stunder:
må - 0 min (5 armhävningar)
ti - 26 min
on - 0 min (5 armhävningar)
to - 45 min
fr - 0 min (5 armhävningar)
lö - 1h 47 min
sö - 1 h
= 3 h 58 min

När det gäller de kreativa alstren ligger jag grymt långt efter. Dags att skärpa till sig nu ...