Som färre och färre människor i Sverige lämnade jag in min deklaration analogt i Skatteverkets postinkast. Efter att ha stressat upp mig och rynkat pannan inför både bokföring och olika kolumner och rutor i några timmar lyckades jag få till det och gick iväg.
Ja, jag promenerade. Idkade någon modifierad form av meditativ gång, skulle jag vilja påstå. Räknade stegen för varje andetag, in och ut. Tog vägen genom parken i stället för längs vägen. Gick en omväg längs Selångersån i stället för längs Storgatan. Hela tiden försökte jag ha ett litet, litet leende på läpparna.
Som ett brev på posten - eller kanske en inkomstdeklaration i inkastet - infann sig en behaglig tillfredsställelse med tillvaron. Jag blev mer uppmärksam, såg små detaljer, kände mig mer som ett med naturen än annars.
En bra start på veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.