Jag gick i rask takt i ungefär 30 minuter och var ute i en knapp timme. Det doftade våt mark, så som det bara gör på våren. Och skymningen var så vacker och varmt blå att det nästan gjorde ont i hjärtat.
Tankarna vandrade oundvikligen iväg till de vårkvällar jag som barn var ute med cykeln och åkte omkring med någon av mina grannkompisar. Spelade basket på en knagglig plan av svart asfalt kväll efter kväll. Eller de hundratals gånger jag stod ensam på samma plan och sköt skott på skott mot korgen i skymningen. Eller sparkade en orange plastfotboll mot vår mörkgröna garageport i timtal.
Det doftade exakt likadant då. Och bara under en kort period av året.
Den verkar vara nu.
På vägen hem från min runda hälsade jag på min favoritgran och passerade även en prydlig hög med stockar, som röjts undan i skogen efter stormen Ivar.
Återigen doften. Doften!
I kväll tog jag ännu en rask promenad och råkade se två rådjur! Glädjen jag får av naturen. Så stor. Tack - vem som nu ska tackas - för att jag har den här möjligheten i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.